varldsvana.blogg.se

 

Vi anledde tidigt till Luang Prabang, runt fem-tiden. På morgonen. Så det var bara att ta sina väskor och bege sig in till "stan" för att hitta boende. Men vi var inte de enda som vid tidpunkten bestämt sig för att besöka Luang Prabang. Vart vi än vände oss så möttes vi av skyltar som fylldes av ordet "Full". Så vi tog och satte oss på ett fik som öppnat i närheten och väntade ut tiden, tills de andra checkat ut. 

Några timmar senare hare vi äntligen vårat rum. 

 

Vad vi gjorde efter det nog väldigt intetsägande, så vi skiter i det. Detta leder oss till min födelsedag. Jag väcktes av "skönsång" från mina tre flickor, när de trippade in med blommor, tårta och presenter. En fin morgon med andra ord. Väl uppe så styrde vi skutan mot vattenfallet. Finns väl inte så mycket att säga om detta egentligen. Det var ett fint vattenfall och det var fullt av kineser där som älskade att se andra klanta sig när man svingade sig i lianen från trädet. Efter detta så blev det en välbehövd paus innan vi återupptog firandet. Som vanligt är tjejerna alltid långsammast, trots att de alltid ska vara på mig och Oskar och hetsa om tiden. Tjejer. När tjejerna äntligen var klara så styrde vi stegen på ett stället vid namn Lao Lao Garden (ett hett tips till er som är i Laung Prabang). Eftersom det var min födelsedag och bag inte behövde betala så slog jag till hårt på en Waterbuffaloo-stek. Det GODASTE jag ätit hittills. Ännu ett hett tips från Ödsmåls världsvanaste bonde. 

 

Efter maten sätts en födelsedagslåt på i högtalarna, jag tittar förbryllat upp och tänker att jag inte är den ensamma där som fyller år. Men icke. In kommer en servitris med en födelsedagstårta, och på tårtan står det "Martin". Väldigt välspelat av Julia, som lyckades fixa det utan att väcka  minsta misstanke. 

När vi var mätta på tårtan så erbjöd vi snällt resten till bordet bredvid som tacksamt tog emot den och bjöd in oss till bordet. I detta sällskap tillbringade vi resten av kvällen. Senare drog vi in till den omtalade bowlinghallen som skulle sätta prägel på dagar framåt för en viss av oss. Jag och Oskar inledde starkt med en övertygande seger, Julia och Johanna var inte ens nära. Sedan brast hela salen ut i allsång till mig, återigen väldigt fint gjort. Några drinkar senare skulle vi bege oss hem. Vi hoppade på en tuktuk och begav oss tillbaka. Men kort efter så VÄLTER tuktuken i en svag uppförsbacke, varpå jag dundrar in i andra sidan och slår i huvudet. Alla klarade sig bra, tills jag känner på mitt huvud och inser att mitt ansikte är fyllt av blod. Jahapp, det var ju en fin avslutning på födelsedagen, den sista "gåvan" blev två jack i huvudet. Tack, du mysteriska tuktukchaffis, jag kommer alltid minnas dig. 

Nog om det. 

 

Två dagar senare skulle vi vidare till Vangvieng. Då var oturen igång igen, för denna morgon mådde jag lite dåligt. Det är inget, tänker jag, men jag blev snabbt verse om att jag hade sex hemska timmar framför mig. Och visst hade jag rätt. Efter bara cirka en halvtimma hade jag spytt ner hela mig själv och vi fick stanna bilen. Där kastade jag av mig kläderna och bytte om och lämnade äckelkläderna vid vägkanten. Snart var det på't igen, men då avvärjde det genom att spy i en påse, med huvudet ut genom fönstret. Mums. 

Sex HEMSKA timmar senare fick jag äntligen ett rum där jag obehindrat kunde ockupera toan. Äntligen slapp jag spy, iallafall tills mina två bonusmammor tvingade mig äta. BBLLOOUURHEEHGEGEGERHGE

 

Jaja. Sen var det Oskars tur, när jag själv blivit frisk. BLOOUUURRRGGHHAHAHHEEHEH

Så även han fick ockupera toan en dag, när vi andra var på Blue Lagoon. En trevlig upplevelse må jag säga, där vi fick badat och utforskade kolsvarta grottor. 

När väl Oskar var frisk så åkte vi vidare till Savanakhet, där vi sedan åkte vidare till Huê, Vietnam. 

 

Och här är vi nu. Avnjuter gratis öl på hotellet och imorgon ska vi upp 05.00 för att åka tåg till Danang, där vi äntligen kommer återförenas med kusten och sol och bad. Äntligen. 

 

På återseende! 

 

/Roffe