vardagslyx!
Fina Julia på den turisttomma stranden i Danang.
Veckan som gått har för övrigt varit väldigt lugn och mysig. Danang visade sig nämligen vara som en tickande bomb när det gällde turismen, om säkert bara några år kommer vi inte känna igen oss där, hotellen står bara och väntar på att fullbokas. Kändes nästan som vi var dom första.
Vi bodde på Eena hotel, vilket var döpt efter hotellägarens übesöta, 6-åriga dotter. Den ytterst generösa och trevliga hotellägaren bjöd alla sina gäster (vilket typ var vi och en Japan) på vietnamesiskt "vin" på kvällen, vilket vid midnatt visade sig vara allra starkast för honom själv. Morgondagen tillbringades på den härliga och efterlängtade (tomma) stranden vilket ledde till en solbränd men ändå nöjd kvartett, äntligen sol och bad!
Dagen efter var det ändå dags att åka vidare (efter att ha blivit utskrattade på en lokalresturang av kineser kvällen innan då nudlarna absolut inte ville bli upplockade av våra pinnar). Så på morgonkvisten tog vi därför en taxi till Hoi An, som ligger ca 40 minuter söder om Danang. Staden har visat sig vara otroligt mysig och vacker, gårdagens middag, som killarna så generöst bjöd mig och Julia på (tack!) fick mig verkligen att njuta av stadens charm.
Så nu ligger jag här i ett varmt bad med Håkan Hellström i öronen, skum upp till nästippen och ost och kex som tilltugg.
snacka om vardagslyx!
Schemat för imorgon är hämtning av våra fina kostymer samt en 12 timmars lång bussresa ner till Na Trang. Tack och lov för att det är sovbuss!
"beertime" i Hoi An!
Tågresan från Hue till Danang var helt klart
fantastisk!
Påtvingad uppdatering
Då var det dags igen att göra en insats på (fulaste) bloggen. Vi har hunnit med mycket sen senast, så det är väl bara att sätta igång.
Vi anledde tidigt till Luang Prabang, runt fem-tiden. På morgonen. Så det var bara att ta sina väskor och bege sig in till "stan" för att hitta boende. Men vi var inte de enda som vid tidpunkten bestämt sig för att besöka Luang Prabang. Vart vi än vände oss så möttes vi av skyltar som fylldes av ordet "Full". Så vi tog och satte oss på ett fik som öppnat i närheten och väntade ut tiden, tills de andra checkat ut.
Några timmar senare hare vi äntligen vårat rum.
Vad vi gjorde efter det nog väldigt intetsägande, så vi skiter i det. Detta leder oss till min födelsedag. Jag väcktes av "skönsång" från mina tre flickor, när de trippade in med blommor, tårta och presenter. En fin morgon med andra ord. Väl uppe så styrde vi skutan mot vattenfallet. Finns väl inte så mycket att säga om detta egentligen. Det var ett fint vattenfall och det var fullt av kineser där som älskade att se andra klanta sig när man svingade sig i lianen från trädet. Efter detta så blev det en välbehövd paus innan vi återupptog firandet. Som vanligt är tjejerna alltid långsammast, trots att de alltid ska vara på mig och Oskar och hetsa om tiden. Tjejer. När tjejerna äntligen var klara så styrde vi stegen på ett stället vid namn Lao Lao Garden (ett hett tips till er som är i Laung Prabang). Eftersom det var min födelsedag och bag inte behövde betala så slog jag till hårt på en Waterbuffaloo-stek. Det GODASTE jag ätit hittills. Ännu ett hett tips från Ödsmåls världsvanaste bonde.
Efter maten sätts en födelsedagslåt på i högtalarna, jag tittar förbryllat upp och tänker att jag inte är den ensamma där som fyller år. Men icke. In kommer en servitris med en födelsedagstårta, och på tårtan står det "Martin". Väldigt välspelat av Julia, som lyckades fixa det utan att väcka minsta misstanke.
När vi var mätta på tårtan så erbjöd vi snällt resten till bordet bredvid som tacksamt tog emot den och bjöd in oss till bordet. I detta sällskap tillbringade vi resten av kvällen. Senare drog vi in till den omtalade bowlinghallen som skulle sätta prägel på dagar framåt för en viss av oss. Jag och Oskar inledde starkt med en övertygande seger, Julia och Johanna var inte ens nära. Sedan brast hela salen ut i allsång till mig, återigen väldigt fint gjort. Några drinkar senare skulle vi bege oss hem. Vi hoppade på en tuktuk och begav oss tillbaka. Men kort efter så VÄLTER tuktuken i en svag uppförsbacke, varpå jag dundrar in i andra sidan och slår i huvudet. Alla klarade sig bra, tills jag känner på mitt huvud och inser att mitt ansikte är fyllt av blod. Jahapp, det var ju en fin avslutning på födelsedagen, den sista "gåvan" blev två jack i huvudet. Tack, du mysteriska tuktukchaffis, jag kommer alltid minnas dig.
Nog om det.
Två dagar senare skulle vi vidare till Vangvieng. Då var oturen igång igen, för denna morgon mådde jag lite dåligt. Det är inget, tänker jag, men jag blev snabbt verse om att jag hade sex hemska timmar framför mig. Och visst hade jag rätt. Efter bara cirka en halvtimma hade jag spytt ner hela mig själv och vi fick stanna bilen. Där kastade jag av mig kläderna och bytte om och lämnade äckelkläderna vid vägkanten. Snart var det på't igen, men då avvärjde det genom att spy i en påse, med huvudet ut genom fönstret. Mums.
Sex HEMSKA timmar senare fick jag äntligen ett rum där jag obehindrat kunde ockupera toan. Äntligen slapp jag spy, iallafall tills mina två bonusmammor tvingade mig äta. BBLLOOUURHEEHGEGEGERHGE
Jaja. Sen var det Oskars tur, när jag själv blivit frisk. BLOOUUURRRGGHHAHAHHEEHEH
Så även han fick ockupera toan en dag, när vi andra var på Blue Lagoon. En trevlig upplevelse må jag säga, där vi fick badat och utforskade kolsvarta grottor.
När väl Oskar var frisk så åkte vi vidare till Savanakhet, där vi sedan åkte vidare till Huê, Vietnam.
Och här är vi nu. Avnjuter gratis öl på hotellet och imorgon ska vi upp 05.00 för att åka tåg till Danang, där vi äntligen kommer återförenas med kusten och sol och bad. Äntligen.
På återseende!
/Roffe
Hejdå Thailand, Hej Laos!!
Då Chiang mai var första stoppet utan strand och hav sedan Bangkok, fick vi helt enkelt hitta annat att fylla de två dagarna där med. Så vi drog igång första dagen med att mysa med supersöta tigerungar och posera med vuxna tigrar på stans tigerzoo, och gick därifrån med fyllda kameror, smått rädda men framförallt väldigt glada. Dag två spenderades till att börja med på ett shoppingcenter där Martin och Oskar till slut övervann sin rädsla för thailändska frisörer och klippte sig. Nöjda med resultatet tog vi en rundtur med en tuk-tuk, såg lite av stan, tittade på ännu fler tempel och avslutade sista kvällen i Thailand med mat och barhäng.
Dagen därefter påbörjades nästa långresa för att lämna Thailand och ta oss till Laos. Minibuss i drygt 5 timmar, med stopp för ännu lite mer tempelspaning på vägen, och sedan var vi framme vid gränsen - bara 2 timmar innan vår tillåtna Thailandsvistelse gick ut, bra tajming där! Mindre bra tajming dock att nästa buss på andra sidan gränsen valde att inte vänta på oss, så det fick helt enkelt bli en natt i gränsstaden Huay xai istället för att resa vidare.
Sedan väntade ytterligare 12 timmars bussresa. I en proppfylld buss med höns i bagageutrymmet tog vi oss fram på slingriga grusvägar, tills vi tillslut kom fram till nästa stopp på resan, Luang Prabang!
Puss och kram! /julia
Efter 28 timmar...
..är vi äntligen framme i vackra Chiang Mai.
Den svalare luften gör det något lättare att flytta sig från förra veckans friska havsbrisarna upp till dom klippiga bergen här i norr.
Puss!
