varldsvana.blogg.se

Då var det väl dags för ännu en liten blogguppdatering! Vi har nu lämnat Bali bakom oss, något som var väldigt svårt för oss allihop då vårt Indonesienbesök visade sig bli väldigt omtyckt. Men efter drygt två veckor var det dags att röra oss vidare. Så vad hann vi med att hitta på då?

 

Jo, första veckan spenderade vi på Bali och fyllde med sol, bad och massa roliga utgångar, plus att några av oss tillbringade alldeles för mycket tid i det inte så värst budgetvänliga shoppingcentret... Vi lärde oss också att även om väskan är proppfylld så kan man shoppa mer, det går alltid att packa ner nya saker med hjälp av lite våld - ta min väska som ett lysande exempel.

 

Men något av det roligaste var nog ändå att äntligen få "lära" oss att surfa!! Med hjälp av ett gäng Balineser som lärt sig Martins namn och därmed blev det naturliga valet av surflärare, tog vi oss igenom en timmas lektion för att sedan vara redo att försöka oss på surfningen på egen hand. Och bra gick det! Under lektionen lyckades vi alla ställa oss upp och åka in till stranden, även om det kanske inte alltid såg alltför stabilt ut. Dessa lyckade försök blandades såklart med en hel del fall pladask ner i vattnet, men vi var glada ändå! När det sedan var dags att plocka av stödhjulen genom att lämna lärarna på land hade vi inte jättehöga förhoppningar om att klara av utmaningen, men jo då! Väldigt glada och nöjda med det vi lärt oss blev det minst en timmas surfande varje dag efter detta, och det är definitivt något vi inte fått nog av!

 

Bali fylldes även med möten av välkända ansikten hemifrån. Näst sista kvällen mötte vi upp med allas vår texen-Elin, som tillsammans med sina, och Johannas, vänner precis kommit hit till värmen. Glada var vi för det, dels för att få träffa dem men även för att Sverige tydligen inte bjudit på så många solningschanser, och vi fick därmed känna oss lite extra bruna för en stund ;) Kvällen bjöd på stor buffé och rolig utgång, vilket ledde till att sista kvällen på Bali fick bli en lugn historia, så att vi orkade dra oss upp när klockan ringde 05.45 nästa morgon...  Men upp hoppade vi, för nu var vi påväg mot resans nästa stopp - Gili Trawangan!! 

 

Gili visade sig vara en riktig paradisö. Inte ett enda motordrivet fordon som hotade att köra på oss(eller kanske framförallt mig och Johanna, känns som att vi oftast är i riskzonen...), utan här var det endast cyklar och häst och vagn som gällde för att ta sig fram! Superfint var det också, med långa vita stränder, klarblått vatten och massor med fiskar. Fiskar och sköldpaddor fick vi se lite extra av under vår snorklingstur, och Martin och Johanna lyckades även se varsin haj när de dök. Gissa om de var stolta...

Lata dagar blandades med cykelturer, några löprundor i stekande värme och filmvisning. Även här träffade vi på välkända ansikten, den här gången i form av Oskars kompisar som vi hängde med några kvällar. Trevligt var det! Sista kvällen tog vi oss dessutom till ännu ett full moon party, även om detta var snäppet mindre än vårt senaste... 

 

Efter Gili återvände vi en natt till Bali för att dagen efter lämna Indonesien. Som tidigare sagt kände vi alla att vi kunde ha stannat ännu längre, men det var dags att byta land. Så vi hoppade på flyget, och tre timmar senare hade vi landat i Malaysias huvudstad - Kuala Lumpur!

 

Här blev det två dagar proppfyllda med sightseeing - vi såg Petronas twin towers, åkte upp i KL tower för att titta på utsikten i den väldigt molniga solnedgången och sedan utsikten från en "skybar" när mörkret lagt sig, blixtar lyste upp himlen och lampor tändes på alla byggnader. Vi såg även insidan av flertalet enorma shoppingcenter (bland annat ett med en två våningar stor nöjespark inne i centrumet) där vi förutom lite shopping också gick på bio. Efter dessa dagar behövde vi återigen komma till sol och bad, och här är vi nu, efter buss och färja, på ön Langkawi. Vi är ännu en gång redo för stranden! 

 

Kram och hej!! /Julia

 

Vi började relativt lugnt när vi anlände till Sihanoukville, med lata dagar vid poolen eller stranden (om man är lagd åt det hållet) eller med att titta på bio, när väl regnade. Men efter det, då vart det eld ur baken på oss. Det började starkt med en boozecruise, som är precis vad det låter som (en båt som man dricker "saft" på). Här träffade vi ett härligt gäng danskar och våra två kommande brothers in arms från Jönköping, Alex och Jacob. Jävla mongocep. Så, under dagen drack vi saft på båten, efter det var det tillbaka hem, kort matpaus och sedan på't igen. Tyvärr var Jacob "obrukbar" på kvällen, men vafan, det händer även de bästa. Ett uttryck jag vant mig vid under resan. 

Dagen efter var det Julias födelsedag, så vi andra tre trippade på tå upp ur sängen och bjöd på skönsång. Hon fick en tårta och lite paket, som vanligt ni vet. Efter detta vart det poolhäng för att återhämta oss och ladda inför kvällen. 

På kvällen var det dags igen. Vi möttes upp med Jacob, Alex och danskarna för att köra igång igen. Vad som hände sen skulle jag gärna berättat, om jag mindes det. Full som en dansk, som det tydligen heter. 

Så dagen efter kanske ni tänkte att vi skulle ta det lugnt efter två hårda dagar? INTE DÅ. I gårdagens dimmiga tillstånd hade vi nämligen skrivit upp oss för ännu en boozecruise, á internationella kvinnodagen. Så det var bara att kämpa sig upp på morgonen och ta till förfriskningarna, i detta fallet även kallat en "återställare". Tyvärr var inte allas kämparglöd lika stor, Oskar stannade hemma. Förnuftigt? Kanske. Tråkigt? Definitivt. 

Återigen beger vi oss in i dimman, vill man veta mer kan man fråga Julle, för hon hade ont i magen = ingen saft. Men senare på kvällen tog Oskar ikapp det han missat och var snabbt i samma tillstånd som oss andra. 

 

Det var med sorg i hjärtat vi lämnade Sihanoukville dagen efter. Ett ställe vi kommit att älska. Men nu var det dags för tempelskådning i Siem Reap. Återigen så kämpade vi oss igenom en svettig och obekväm bussresa. Men efter regn kommer solsken, eller hur?

Dagen efter ankomsten så ställde vi klockan på halv fem. Det var nämligen högtid för Angkor Wat i soluppgången. Vi har i två månader tränats för detta. Vi var redo. Så upp gick vi. Hur jobbigt det än var, så var det mödan värt. Vilken mäktig upplevelse. 

Sen fortsatte vi tempelskådningen i den stekande förmiddagssolen. Jag tror ingen av oss svettats så mycket som vi gjorde då, vi kunde nästan vrida ur svetten ut tröjorna efter. Men väl tillbaka på hotellet fick vi oss ett dopp i poolen. SOM VI NJÖT. Aldrig har ett dopp varit så skönt. 

Finns nog inte så mycket mer att säga om Siem Reap, så vi fortsätter. Häng med! 

 

Den här gången var det flyg som gällde. Jämfört med bussresorna så var detta en dröm. Fungerande AC och osvettiga säten. Perfekt. Vi mellanlandade i Kuala Lumpur, där vi skulle spendera åtta timmar till nästa flyg. Men väntan blev så mycket lättare när vi såg DET. Framför oss tornade himmelriket upp sig, med  lockande arom och förförande tilltugg. Framför oss hade vi McDonalds. Donken har aldrig smakat så bra som då. Hamburgarna bjöd upp till dans i munnen på oss och sakta så nådde dansen sitt klimax. En smakfest. Ögonen rullade av njutning och kroppshåren reste sig. Det var underbart. Efter detta efterlängtade besök så var väntan mycket lättare. 

Äntligen så var det dags att boarda flyg AK 1366, bound for Bali. Äntligen. Det vi alla suktat så länge efter. 

 

Väl framme köttade vi oss genom gator och torg för att hitta boende. Tillslut hade vi två rum på ett hotell på en av de två kända backpackergatorna i Kuta. Fräscht. 

Första dagen var der självklart mulet, som det alltid är när vi beger oss till ett nytt ställe. Men det stoppade inte oss, vi begav oss till stranden ändå (, för att sedan vända om direkt och sätta oss och äta istället). 

På kvällen var det första försöket på utelivet i Kuta. Vi började starkt med att föra lite på balkongen med musik (så länge en viss fröken Stadler pausade den för oss) och att åka buss. Eller ja, det var bara jag och Julia som fick åka buss, de andra klarade sig. Sedan hittade vi ett trevligt gäng svenskar på balkongen under oss. De hade samma idé som oss, så vi hoppade in i deras umgänge. Mycket trevligt. 

*Dimma*

Ute och dansa. 

*Dimma* 

Vakna upp dagen efter. 

Japp. 

Idag hade vi mer tur med vädret dock. Solstrålarna smekta ömt våran kropp medan vi låg på stranden och tittade på de som bestämt sig för att surfa. Senare kom en sarongförsäljare som skällde på mig och Oskar, för att vi delade på en. Det fick man tydligen inte göra på stranden, utan bara på rummet. Vad kan hon menat? 

Senare började det ösregna, så det blev bio för oss. Den nya Oz-rullen. En riktig mysfilm. Jag blev störtförälskad i den lilla 

porslindockan. Så fin. Ville bara adoptera henne och ta hand om henne. Se filmen så förstår ni. 

 

Så detta leder mig till där vi började, nämligen nuet. Min gamla svensklärare sa alltid att man ska skriva slutet först för att underlätta resten. Och visst gick det bra? En riktig mastodontblogg känns det som. Jag hoppas den släcker eran törst för en stund. 

 

Har också hört att min farmor läser bloggen, så jag vill passa på att tacka för resehandduken. En riktig höjdarpryl ska du veta. TACK! 

 

Detta var allt för den här gången, tack för mig! 

/Martin

 

En uppdatering om vad vi har för oss nu förtiden. Senaste vi hördes var vi i Hoi An och oj vad det hänt grejer sedan dess. Var skall man börja? Funderade ett tag på att kasta om kronologin, inspirerad av att nyligen ha konsumerat Tarantinos senaste blodiga succé, i sann Pulp Fiction anda. Men nåddes snart av insikten av att våran berättelse varken innehåller bibelutdrag, gimpar eller Bruce Willis. Vi hade helt klart inte kunnat backa upp en plånbok med texten "Bad Mother Fucker". Vi tar det från var vi slutade helt enkelt.

 

Hoi An var ju trevligt men vi längtade efter strand, folk och underhållning. Vi hade Nha Trang i sikte! Vietnams alldeles egna Mallorca! Sol och bad stod på menyn och vi var så hungriga att vi bankade besticken mot borden, skanderade och förberedde oss för kamp. Men tji fick vi! När vi äntligen nådde stranden slog vädergudarna tillbaka vår revolution. En storm drog in från Filippinerna och, eländes elände, det var som att vara i Göteborg! Men det är i motgång genier blir kreativa. Vi besökte köpcentrumet och både gick på bio och bowlade! #love #life.

 

Vi stannade i Nha Trang i fyra nätter och både väder och humör blev bättre och bättre. Julia hade nämligen blivit sjuk (misstänkt halsfluss). Vistelsen innehöll det mesta! Besök på äventyrs öar, umgänge med trevliga Lerums människor (som vi skulle återse under senare delar av resan), oscarsgalefrukost och en liten Vietnames vid namn Happy som blev stört förälskad i Martin. Under tiden som gick kände sig sjuklingen allt mer alienerad från de tre vännerna. Detta ledde till en gradvis stegrande paranoia som kulminerade sista kvällen. De tre försökte skicka den sjuke i bingen då hon knappt kunde andas, prata eller röra på sig vid middagsbordet. "Ni vill bara inte ha med mig!" Utbrast hon. "Det var därför vi valde att resa iväg i fyra månader" svarades det ironiskt. Något som inte verkade gå väl hem hos den feberyrande. Till slut gick hon hem trots allt. Det skulle dock dröja tills nästa stopp innan hennes hals återigen kunde urskiljas från hakan efter att svullnaden gått ner. Vi tar oss dit vettja!

 

Saigon eller Ho Chi Min kärt barn har många namn, ett ordspråk som aldrig riktigt landat hos mig. Av mina erfarenheter är det ofta hemskt att bli tilldelad diverse benämningar. Alltsomoftast är det väl öknamn det handlar om? På förhand hade vi åtminstone inte hört något som kunde styrka ordspråket. Allas vår vän Jacob hade besökt staden strax innan och gav utlåtandet: "Det här måste vara världens sämsta stad. Det enda som var kul var Hard Rock Café." Men Saigon visade sig vara ett riktigt trevligt ställe. Under vår blixtvisit hann vi fira en av Lerum kumpanernas födelsedag, knockas av värme och Johanna (som i och för sig offrade en del av födelsedagen) var stark nog att ta sig till de beryktade Co Chi tunnlarna på morgonen! Vi var dock trötta på storstadsresande och bestämde oss därför för att åka till nästa huvudstad. Logiskt!

 

Phnom Penh är dödens vän sägs det, och det här blev nog också vår resas hittills mest seriösa stopp (om än blott 24h långt). Vi började med att kasta oss in i misären på studs genom att besöka ett av landets många så kallade killing fields. En plats där man under Paul Pot och de Röda Khmerernas skräckvälde helt enkelt avrättade människor. Oavsett ålder, kön, etnicitet så var detta livets sista hållplats. Hundratusentals barn, män och kvinnor avrättades precis på den mark vi promenerade och på vissa platser kunde man se ben och tygrester som fortfarande letade sig upp ur jordskorpan. I mitten stod en gigantisk minnesstupa fylld av skallar som alla vittnade om olika blodiga, inhumana och förtidiga öden. Mellan 1975-80 dödades 3 av 8 miljoner kambodjaner av sitt eget folk. Trots att vi kanske hade mått bättre av att skippa både denna utflykt och den till det gamla fängelset dagen därpå, så var det viktigt. Det gav oss bortskämda, slashasande och gnälliga spolingar uppvuxna i 2000-talets individualism lite perspektiv. Eftertänksamhet ett ord som kräver sig självt.

 

Nåja mer än 24 timmar av seriositet och innehåll klarade inte vara små hjärnor eller stora hjärtan av. Vi begav oss helt enkelt, och inte till vilken plats som helst utan till Sihanoukville. Fråga: Hur nice är det i Sihanoukville? Svar: AS NICE! Pool, hav, öl, sol, mat, öl, film, ac, öl. Här kan man man verkligen inte klaga! Om man inte heter Martin Zetterberg. Jag tror vi låter hans citat från dagen få avsluta inlägget. Men först lite snabb information om vad som närmast väntar. Cirka 10dagar kvar i Kambodja, fyllda av födelsedagsfirande, båtturer, Angkor Wat och annat spännande. Sedan blir det Bali för hela slanten!

 

På återseende!

 

"Fan vad hemskt det är när vattnet blir så varmt att det inte ens är skönt längre"

                           Martin Zetterberg, Tyckare.

Nog för att vi är backpackers, men varför inte bo på hotell med balkong och "minibar" på rummet för en gångs skull? Hoi An heter staden vi nu är i och det avgjorde saken om lite lyx som omväxling eftersom det är en av dom lite finare och dyrare städerna i Vietnam. Därför passade vi även på att sy upp både kostymer, skor, och morgonrock när vi ändå var igång, helt spontant som Martin hade uttryckt det.

 

Veckan som gått har för övrigt varit väldigt lugn och mysig. Danang visade sig nämligen vara som en tickande bomb när det gällde turismen, om säkert bara några år kommer vi inte känna igen oss där, hotellen står bara och väntar på att fullbokas. Kändes nästan som vi var dom första.

Vi bodde på Eena hotel, vilket var döpt efter hotellägarens übesöta, 6-åriga dotter. Den ytterst generösa och trevliga hotellägaren bjöd alla sina gäster (vilket typ var vi och en Japan) på vietnamesiskt "vin" på kvällen, vilket vid midnatt visade sig vara allra starkast för honom själv. Morgondagen tillbringades på den härliga och efterlängtade (tomma) stranden vilket ledde till en solbränd men ändå nöjd kvartett, äntligen sol och bad! 

Dagen efter var det ändå dags att åka vidare (efter att ha blivit utskrattade på en lokalresturang av kineser kvällen innan då nudlarna absolut inte ville bli upplockade av våra pinnar). Så på morgonkvisten tog vi därför en taxi till Hoi An, som ligger ca 40 minuter söder om Danang. Staden har visat sig vara otroligt mysig och vacker, gårdagens middag, som killarna så generöst bjöd mig och Julia på (tack!) fick mig verkligen att njuta av stadens charm. 

 

Så nu ligger jag här i ett varmt bad med Håkan Hellström i öronen, skum upp till nästippen och ost och kex som tilltugg. snacka om vardagslyx!

 

Schemat för imorgon är hämtning av våra fina kostymer samt en 12 timmars lång bussresa ner till Na Trang. Tack och lov för att det är sovbuss! 

 

"beertime" i Hoi An!

Löprundan imorse fick mig verkligen att njuta av både den charmiga staden och Vietnams vackra landskap.

Tågresan från Hue till Danang var helt klart

fantastisk! 

 

 

Då var det dags igen att göra en insats på (fulaste) bloggen. Vi har hunnit med mycket sen senast, så det är väl bara att sätta igång. 

Då Chiang mai var första stoppet utan strand och hav sedan Bangkok, fick vi helt enkelt hitta annat att fylla de två dagarna där med. Så vi drog igång första dagen med att mysa med supersöta tigerungar och posera med vuxna tigrar på stans tigerzoo, och gick därifrån med fyllda kameror, smått rädda men framförallt väldigt glada. Dag två spenderades till att börja med på ett shoppingcenter där Martin och Oskar till slut övervann sin rädsla för thailändska frisörer och klippte sig. Nöjda med resultatet tog vi en rundtur med en tuk-tuk, såg lite av stan, tittade på ännu fler tempel och avslutade sista kvällen i Thailand med mat och barhäng.

 

Dagen därefter påbörjades nästa långresa för att lämna Thailand och ta oss till Laos. Minibuss i drygt 5 timmar, med stopp för ännu lite mer tempelspaning på vägen, och sedan var vi framme vid gränsen - bara 2 timmar innan vår tillåtna Thailandsvistelse gick ut, bra tajming där! Mindre bra tajming dock att nästa buss på andra sidan gränsen valde att inte vänta på oss, så det fick helt enkelt bli en natt i gränsstaden Huay xai istället för att resa vidare.

Sedan väntade ytterligare 12 timmars bussresa. I en proppfylld buss med höns i bagageutrymmet tog vi oss fram på slingriga grusvägar, tills vi tillslut kom fram till nästa stopp på resan, Luang Prabang!

Puss och kram! /julia

Oj vad vi uppdaterat dåligt. Det har gått över en vecka sedan förra gången. Kanske resultatet av en inläggsinflation då vi senast postade två inom loppet av ett par timmar.

 

Så. Vad har hänt denna vecka? Vi har varit på Koh Pha-ngan, Koh PhiPhi och nu slutligen, på turismens mecka och Thailands största ö, Phuket. Vi tar historien i lagom takt.

 

Koh Pha-ngan är en fantastiskt vacker ö. Berg, djungel, hav och strand. Helt sjuk omgivning. Men ön har en mörk sida, vid varje fullmåne förvandlas den till en ylande varulv. Vi samlade ihop ett bra gäng av gamla och nya bekanter och bestämde oss för att ge varulven en ordentlig match. Bara vi höll ut till soluppgången skulle slaget vara vunnet. Trodde vi! När morgonens första strålar värmde oss där vi kämpade på stranden försvann inte varulven. Den fortsatte yla och yla. Vi fick erkänna oss besegrade. Varulven slank ur näven men lika glada var vi för det 07.30 söndag morgon. Resterande två,tre dagar på Koh Pha-ngan är luddiga och ointressanta. Vi går vidare.

 

Efter båt, buss och båt igen var vi plötsligt framme. PhiPhi Island. Förmodligen en av de mest svenskfyllda och upptrampade platserna i hela Thailand. Men vad gör det när ön ser ut som paradiset på jorden! Se filmen The Beach med Leo DiCaprio. Där var vi! Tre kanon nätter med: utflykter, strandpartyn och eldshower, gav: vykortsbilder, baksmälla och bortbränt hår. Dessutom hittade vi "Den Snyggaste Thaien".

 

Den snyggaste thaien hade en kropp som skulpterad av Michelangelo, stora runda ögon djupare marianagraven och en frisyr som alltid såg exakt lika välvårdad ut. På dagarna hängde thaien på strande badandes och skojandes med alla som ville och på kvällarna var han ledare för eldshowerna. Han jonglerade bäst med facklorna, tappade aldrig de brinnande pinnar som kastades mot honom och var alltid den som räddade folk (som efter ett par för många buckets hamnade i problem med det brinnande hopprepet). Inte ett flickhjärta var intakt. Inte en pojk kunde låta bli att imponeras! Den snyggaste thaien gjorde själv resan till PhiPhi värd guld!

 

Därför var det jobbigt att lämna paradiset bakom sig för att bege sig till den mörka sidan. Phuket. En dag här och fler ryssar än i Ryssland. Men vi har haft det trevligt ändå! Ikväll satt vi på Färjan-Håkans bar "Håkans Bar". Håkan själv var där och satte sig med oss och pratade i någon halvtimma om sitt nya liv i Thailand. Han var mycket underlig, om än ännu underligare än på TV. Men icke desto mindre trevlig!

 

Imorgon blir det nya äventyr. Bloggen kommer nog uppdateras tätare hädanefter. Johanna har en massa fina bilder som hon säkert delar med sig av snart.

 

Ha d gott/Glenn

Hejsan hoppsan!

Just nu ligger alla och sover, så mitt tidsfördriv blir en liten uppdatering här. Vi har nu precis sovit den näst sista natten här på koh Samui, där vi njutit förfullt av go mat, härligt nattliv och en underbar strand. Vi har också ridit elefant (suupersöta!) och badat i vattenfall.                   

                                                                                

Imon drar vi oss vidare till koh Phangan (stavning?) där vi så ser fram emot Full Moon Partyt!

Idag blir det nog ytterligare en dag på stranden (Oskar har ju tydligen kvällsplanerna klara), och jag hoppas nu att jag ska kunna väcka mina vänner innan solen går ner, det är ju alltid en utmaning (men har köpt ett "instrument" som jag nu ska försöka väcka dom med. Det är en groda som man med en pinne drar utmed ryggen vilket låter ytterst obehagligt, särskilt när man sover. muhahaa!) /Johannabanana

Koh Samui! Det är var vi är! Ön som backpackers länge trodde man skulle hemlighålla från världen. Men icke! Här kryllar av lyxresorts och honeymooners. Det kryllar dock också av barer och därmed lycka. I skrivande stund är klockan strax efter 2 lokal tid. Jag sneglar med ett öga på hatmötet Algeriet-Tunisien i afrikanska mästerskapen. Turneringen där allt kan hända. Mina medresenärer ligger sedan länge och sover.

Gårdagen var allt! Vi har sedan anländandet till Samui hängt ihop med vår kollega och vän Jakob Henriksson och hans vänner Ludvig, Jesper och Marcus. Fyra killar med fart under conversen och pannloben. Otroligt/oturligt nog råkade Jesper fylla 20år igår vilket blev lika med gratishots och buckets, sång och dans. Hur det hela slutade är oklart. Kul var det i vilket fall som helst!

Idag fick vi dock betala ett dyrt pris. Som vanligt var jag förmodligen den som var dyrast i drift. Hotellrummets AC gav mig inget val. Jag kunde inte ta mig ut i den tryckande värmen. Istället spenderade jag dagen sovandes. Men vi lever på natten!

Som sagt, då kvällen nalkade och fienden solen hade försvunnit, mötte vi upp ett till en fjärdedel desarmerat grabbgäng för att äta middag. Marcus valde att nöta bänk. Mes. Texarna visade dock återigen klass och ställde upp med första kedjan som vanligt. Gårdagens eskapader tog dock snart ut sin rätt på de som utmanat solen under dagen. Mina medresenärer fick efter en Chang Beer respektive en Sprite bege sig hem med svansen mellan bena.

Tre kvinnor färre var det som upplagt för en boys night out. Och vilken kväll sedan! Det började lovande direkt då vi stötte på ett gäng grabbar som vi alla, på det ena eller andra sättet, kände sedan tidigare. Efter detta brakade diskussioner om fotboll, öl, brittpop och (slutligen) kärlek loss.

Det hela slutade på vad Jakob valt att kalla "Favoritbaren". Detta då namnet på platsen är oklart. På vissa håll står det Monthein Bar och andra Hardcore Bar, därav förvirringen. Ikväll på Favoritbaren bjöds det på popcorn, gräshoppor och biljard. En mycket trevlig kväll var säkrad helt enkelt!

Imorgon skall jag se till att få med de tre tjejerna på ett sista "hejdå röj". Dom har inget val. Jag har nämligen redan lovat att vi skall möta våra nyfunna och gamla vänner imorgon klockan 8!

Ursäkta det dålig uppdaterandet. Vi har haft mycket att stå i på sistone.
Puss/ O

 

P.S. Bloggen har den fulaste layouten som finns. D.S.

Då var det min tur att göra bloggdebut här på världens FULASTE blogg. Det är Julia och Johanna som står för den nuvarande designen (det förklarar saken). 

 

Jag kan informera er föräldrar att ni nu kan stoltsera med att era eminenta söner och döttrar är certifikerade Open Water-dykare. Ett bra samtalsämne till lunchen på jobbet, eller hur. Så, dagen (hittills) har bestått av en tidig morgon, klockan ställdes på 05.30. Som vanligt är Oskar nästintill omöjlig att väcka (Har ni några tips, jörgen och pauline?). Vid sex-tiden traskade vi mot utrustningsförrådet och fixade våran utrustning. Sedan bar det av mot dykarbåten, där Silvano (våran sydafrikansk/italienska dykarinstruktör, som bott i London sen han var tolv och bor nu på Koh Tao) gav oss information om dyken vi skulle utföra. Djupet var satt på 18 meter där vi kollade på undervattenlivet och utförde olika "skills" så som att ta av sig masken, sätta på den igen och blåsa ut vattnet. 

Vi simmade in bland korallreven och såg barracudor, blåsfiskar, fjärilsfisk och Johanna hävdade att hon såg en ål. Oskar fick även sällskap av två små fiskar som gillade hans öron.

 

Efter dyken åkte vi tillbaka, tvättade vår utrustning och fixade det allra sista och så var dykarcertifikatet i hamn. Vad händer ikväll? Ikväll ska vi ut och festa med dykarinstruktörerna och som Oskar så fint uttryckte det "Get really loaded". Två av deras Dive Master-elever har idag klarat av utbildningen och det är det som ska firas. Deras sista uppgift ("skill") som de ska utföra är att dricka en bucket (en hink med sprit och annat om ni föräldrar undrade) genom sin snorkel. Det ska bli intressant detta! 

 

Med detta säger jag tack för mig för den här gången. Tills vidare! 

 

/ Martin/Olliver (som Silvano fick för sig att jag hette)

Efter mycket plugg, en heldag i poolen och en hel del krockar med osimmkunniga kineser har vi äntilgen fått göra det som Martin längtade så efter för några dagar sedan, första dyket i det stora blå! Det blev på 12 meter med massa livräddning och fiskspanande. Jag kände mig som en väldigt stor, klumpig fisk, men förhoppningsvis blir det bättre med tiden.

Enligt Martin var första dyket lite läskigt, och det andra fettnajs!

Julias sammanfattning är att det var jättekul, och Oskar känner sig fulländad nu, det var ju fantastiskt!

Imon tänkte jag ta med min kamera för att kunna föreviga (och ev bevisa att vi verkligen gjort det, ifalbli blir underkända på slutprovet), såå fortsätt simma,fortsätt simma. 

 

Jag är fortfarande oklar över vilken plats detta forum kommer fylla under vår resa. Hittills har vårt uppdaterande varit begränsat, minst sagt, min egen kontribution dessutom obefintligt. Hur denna situation kommer utvecklas är osäkert. Visst vill man dela med sig av resan men trots att allt vi har är tid känns det sällan som att man finner den. Dessutom bloggar ju Martin på annat håll i ett desperat försök att få upp "radiorävs" (för er som inte vet vad radioräv är: ta INTE reda på det!) lyssnarsiffror från noll till, typ, två. Förhoppningsvis kommer vi skriva mycket då inspiration flödar och kreativitet blomstrar som aldrig förr. Nåja, nog om detta!

 

Nu till vad vi faktiskt gör. Fakta: vi befinner oss på Koh Tao. Fakta: vi skall här ifrån med ett dykcert. Fakta: vi pluggar just nu teori. Fy. Nu orkar jag inte plugga längre och planerar att avbryta mina kurskamrater för lite snabb Q&A om vår hittills gångna resa...

 

Q: Hur mår ni?

A: Julia: "Toppen! Är rädd för att dö under dykningen".

Johanna: "As bra, jag gillar det. Näe men jag mår bra".

Martin: "Bra, eller vänta jag kanske kan utveckla det: OK".

 

Q: Vad var bäst med Bangkok?

Ju: "Åka tuctuc".

Jo: "Kaoh San Road och båtturen".

Ju: "Eller, det vill jag också svara då".

Ma: "Första kvällen... En natt i Bangkok och världen är ditt ostron".

 

Q: Bästa maten hittills?

Ma: "Den starka chilikycklingen vi åt på köpcentret i Bangkok".

Jo: "Den as goda currykycklingen med nötter som jag åt igår" .

Ju: "Sötsur sakerna tycker jag xD".

 

Q: Bästa drinken hittills?

Jo: "Muai Thai i Bangkok".

Ju: "Sunrise i Bangkok".

Ma: "Longisland i Bangkok". (Hårt).

 

Q: Ser ni fram emot dykningen?

Jo: "Ja jätte mycket är knappt rädd nu men är orolig över att bli så nervös så jag glömmer bort engelska och inte fattar något".

Ju: "Mjaa [sic] men är fett nervös".

Ma: "Klart som fan jag är väl ingen tönt som dom andra två. Har dessutom tränat i poolen".

 

Q: Vad saknar ni?

Ma: "Inget speciellt än"

Ju: "Kommer inte på nått"

Jo: "Björn o Karin o Elin mest men inget materiellt direkt"

 

Q: Vad längtar ni till?

Jo: "Dykcertet, surfning och Full Moon Party"

Ma: "Första open water dyket"

Ju: "Alltihop xDxDxD"

 

Där avbröts vår frågestund av att grannarna stör oss med någon form av högljudd "kittlingslek". De kan inte ha förstått att väggarna är tunna som wellpapp. Detta leder till en smått förlägen skrattattack. Martin föreslår dessutom att ge dem en applåd när leken är över. Ställe två av två där grannarna leder denna lek, måste vara något konstigt österländskt! De verkar ha kul iallafall...

 

Mina ben ser ut såhär numera btw:

Det var nog allt för den hör gången simma lugnt eller vilt what ever floats your boat.

 

MVH Big O

 

P.S. Försöker hitta en blogg signatur. Testade idag en hiphopig version får see if it sticks. D.S.

 

 

 

Efter 4 dagar i huvudstaden och en toppenbra start på resan, fylld med allt från tempel-sightseeing till biobesök, tuk-tuk åkning och shopping, ska vi nu dra oss söderut! Koh tao blir nästa stopp, och därmed den efterlängtade stranden!! Havet lockar ganska mycket efter 35 graders värme när man vandrar runt i en storstad... men vi kanske inte ska klaga, för visst snöar det hemma ? :)

Hejhej! Nu har vi en blooooogg!!