varldsvana.blogg.se

Oj vad vi uppdaterat dåligt. Det har gått över en vecka sedan förra gången. Kanske resultatet av en inläggsinflation då vi senast postade två inom loppet av ett par timmar.

 

Så. Vad har hänt denna vecka? Vi har varit på Koh Pha-ngan, Koh PhiPhi och nu slutligen, på turismens mecka och Thailands största ö, Phuket. Vi tar historien i lagom takt.

 

Koh Pha-ngan är en fantastiskt vacker ö. Berg, djungel, hav och strand. Helt sjuk omgivning. Men ön har en mörk sida, vid varje fullmåne förvandlas den till en ylande varulv. Vi samlade ihop ett bra gäng av gamla och nya bekanter och bestämde oss för att ge varulven en ordentlig match. Bara vi höll ut till soluppgången skulle slaget vara vunnet. Trodde vi! När morgonens första strålar värmde oss där vi kämpade på stranden försvann inte varulven. Den fortsatte yla och yla. Vi fick erkänna oss besegrade. Varulven slank ur näven men lika glada var vi för det 07.30 söndag morgon. Resterande två,tre dagar på Koh Pha-ngan är luddiga och ointressanta. Vi går vidare.

 

Efter båt, buss och båt igen var vi plötsligt framme. PhiPhi Island. Förmodligen en av de mest svenskfyllda och upptrampade platserna i hela Thailand. Men vad gör det när ön ser ut som paradiset på jorden! Se filmen The Beach med Leo DiCaprio. Där var vi! Tre kanon nätter med: utflykter, strandpartyn och eldshower, gav: vykortsbilder, baksmälla och bortbränt hår. Dessutom hittade vi "Den Snyggaste Thaien".

 

Den snyggaste thaien hade en kropp som skulpterad av Michelangelo, stora runda ögon djupare marianagraven och en frisyr som alltid såg exakt lika välvårdad ut. På dagarna hängde thaien på strande badandes och skojandes med alla som ville och på kvällarna var han ledare för eldshowerna. Han jonglerade bäst med facklorna, tappade aldrig de brinnande pinnar som kastades mot honom och var alltid den som räddade folk (som efter ett par för många buckets hamnade i problem med det brinnande hopprepet). Inte ett flickhjärta var intakt. Inte en pojk kunde låta bli att imponeras! Den snyggaste thaien gjorde själv resan till PhiPhi värd guld!

 

Därför var det jobbigt att lämna paradiset bakom sig för att bege sig till den mörka sidan. Phuket. En dag här och fler ryssar än i Ryssland. Men vi har haft det trevligt ändå! Ikväll satt vi på Färjan-Håkans bar "Håkans Bar". Håkan själv var där och satte sig med oss och pratade i någon halvtimma om sitt nya liv i Thailand. Han var mycket underlig, om än ännu underligare än på TV. Men icke desto mindre trevlig!

 

Imorgon blir det nya äventyr. Bloggen kommer nog uppdateras tätare hädanefter. Johanna har en massa fina bilder som hon säkert delar med sig av snart.

 

Ha d gott/Glenn

Hejsan hoppsan!

Just nu ligger alla och sover, så mitt tidsfördriv blir en liten uppdatering här. Vi har nu precis sovit den näst sista natten här på koh Samui, där vi njutit förfullt av go mat, härligt nattliv och en underbar strand. Vi har också ridit elefant (suupersöta!) och badat i vattenfall.                   

                                                                                

Imon drar vi oss vidare till koh Phangan (stavning?) där vi så ser fram emot Full Moon Partyt!

Idag blir det nog ytterligare en dag på stranden (Oskar har ju tydligen kvällsplanerna klara), och jag hoppas nu att jag ska kunna väcka mina vänner innan solen går ner, det är ju alltid en utmaning (men har köpt ett "instrument" som jag nu ska försöka väcka dom med. Det är en groda som man med en pinne drar utmed ryggen vilket låter ytterst obehagligt, särskilt när man sover. muhahaa!) /Johannabanana

Koh Samui! Det är var vi är! Ön som backpackers länge trodde man skulle hemlighålla från världen. Men icke! Här kryllar av lyxresorts och honeymooners. Det kryllar dock också av barer och därmed lycka. I skrivande stund är klockan strax efter 2 lokal tid. Jag sneglar med ett öga på hatmötet Algeriet-Tunisien i afrikanska mästerskapen. Turneringen där allt kan hända. Mina medresenärer ligger sedan länge och sover.

Gårdagen var allt! Vi har sedan anländandet till Samui hängt ihop med vår kollega och vän Jakob Henriksson och hans vänner Ludvig, Jesper och Marcus. Fyra killar med fart under conversen och pannloben. Otroligt/oturligt nog råkade Jesper fylla 20år igår vilket blev lika med gratishots och buckets, sång och dans. Hur det hela slutade är oklart. Kul var det i vilket fall som helst!

Idag fick vi dock betala ett dyrt pris. Som vanligt var jag förmodligen den som var dyrast i drift. Hotellrummets AC gav mig inget val. Jag kunde inte ta mig ut i den tryckande värmen. Istället spenderade jag dagen sovandes. Men vi lever på natten!

Som sagt, då kvällen nalkade och fienden solen hade försvunnit, mötte vi upp ett till en fjärdedel desarmerat grabbgäng för att äta middag. Marcus valde att nöta bänk. Mes. Texarna visade dock återigen klass och ställde upp med första kedjan som vanligt. Gårdagens eskapader tog dock snart ut sin rätt på de som utmanat solen under dagen. Mina medresenärer fick efter en Chang Beer respektive en Sprite bege sig hem med svansen mellan bena.

Tre kvinnor färre var det som upplagt för en boys night out. Och vilken kväll sedan! Det började lovande direkt då vi stötte på ett gäng grabbar som vi alla, på det ena eller andra sättet, kände sedan tidigare. Efter detta brakade diskussioner om fotboll, öl, brittpop och (slutligen) kärlek loss.

Det hela slutade på vad Jakob valt att kalla "Favoritbaren". Detta då namnet på platsen är oklart. På vissa håll står det Monthein Bar och andra Hardcore Bar, därav förvirringen. Ikväll på Favoritbaren bjöds det på popcorn, gräshoppor och biljard. En mycket trevlig kväll var säkrad helt enkelt!

Imorgon skall jag se till att få med de tre tjejerna på ett sista "hejdå röj". Dom har inget val. Jag har nämligen redan lovat att vi skall möta våra nyfunna och gamla vänner imorgon klockan 8!

Ursäkta det dålig uppdaterandet. Vi har haft mycket att stå i på sistone.
Puss/ O

 

P.S. Bloggen har den fulaste layouten som finns. D.S.

Då var det min tur att göra bloggdebut här på världens FULASTE blogg. Det är Julia och Johanna som står för den nuvarande designen (det förklarar saken). 

 

Jag kan informera er föräldrar att ni nu kan stoltsera med att era eminenta söner och döttrar är certifikerade Open Water-dykare. Ett bra samtalsämne till lunchen på jobbet, eller hur. Så, dagen (hittills) har bestått av en tidig morgon, klockan ställdes på 05.30. Som vanligt är Oskar nästintill omöjlig att väcka (Har ni några tips, jörgen och pauline?). Vid sex-tiden traskade vi mot utrustningsförrådet och fixade våran utrustning. Sedan bar det av mot dykarbåten, där Silvano (våran sydafrikansk/italienska dykarinstruktör, som bott i London sen han var tolv och bor nu på Koh Tao) gav oss information om dyken vi skulle utföra. Djupet var satt på 18 meter där vi kollade på undervattenlivet och utförde olika "skills" så som att ta av sig masken, sätta på den igen och blåsa ut vattnet. 

Vi simmade in bland korallreven och såg barracudor, blåsfiskar, fjärilsfisk och Johanna hävdade att hon såg en ål. Oskar fick även sällskap av två små fiskar som gillade hans öron.

 

Efter dyken åkte vi tillbaka, tvättade vår utrustning och fixade det allra sista och så var dykarcertifikatet i hamn. Vad händer ikväll? Ikväll ska vi ut och festa med dykarinstruktörerna och som Oskar så fint uttryckte det "Get really loaded". Två av deras Dive Master-elever har idag klarat av utbildningen och det är det som ska firas. Deras sista uppgift ("skill") som de ska utföra är att dricka en bucket (en hink med sprit och annat om ni föräldrar undrade) genom sin snorkel. Det ska bli intressant detta! 

 

Med detta säger jag tack för mig för den här gången. Tills vidare! 

 

/ Martin/Olliver (som Silvano fick för sig att jag hette)

Efter mycket plugg, en heldag i poolen och en hel del krockar med osimmkunniga kineser har vi äntilgen fått göra det som Martin längtade så efter för några dagar sedan, första dyket i det stora blå! Det blev på 12 meter med massa livräddning och fiskspanande. Jag kände mig som en väldigt stor, klumpig fisk, men förhoppningsvis blir det bättre med tiden.

Enligt Martin var första dyket lite läskigt, och det andra fettnajs!

Julias sammanfattning är att det var jättekul, och Oskar känner sig fulländad nu, det var ju fantastiskt!

Imon tänkte jag ta med min kamera för att kunna föreviga (och ev bevisa att vi verkligen gjort det, ifalbli blir underkända på slutprovet), såå fortsätt simma,fortsätt simma. 

 

Jag är fortfarande oklar över vilken plats detta forum kommer fylla under vår resa. Hittills har vårt uppdaterande varit begränsat, minst sagt, min egen kontribution dessutom obefintligt. Hur denna situation kommer utvecklas är osäkert. Visst vill man dela med sig av resan men trots att allt vi har är tid känns det sällan som att man finner den. Dessutom bloggar ju Martin på annat håll i ett desperat försök att få upp "radiorävs" (för er som inte vet vad radioräv är: ta INTE reda på det!) lyssnarsiffror från noll till, typ, två. Förhoppningsvis kommer vi skriva mycket då inspiration flödar och kreativitet blomstrar som aldrig förr. Nåja, nog om detta!

 

Nu till vad vi faktiskt gör. Fakta: vi befinner oss på Koh Tao. Fakta: vi skall här ifrån med ett dykcert. Fakta: vi pluggar just nu teori. Fy. Nu orkar jag inte plugga längre och planerar att avbryta mina kurskamrater för lite snabb Q&A om vår hittills gångna resa...

 

Q: Hur mår ni?

A: Julia: "Toppen! Är rädd för att dö under dykningen".

Johanna: "As bra, jag gillar det. Näe men jag mår bra".

Martin: "Bra, eller vänta jag kanske kan utveckla det: OK".

 

Q: Vad var bäst med Bangkok?

Ju: "Åka tuctuc".

Jo: "Kaoh San Road och båtturen".

Ju: "Eller, det vill jag också svara då".

Ma: "Första kvällen... En natt i Bangkok och världen är ditt ostron".

 

Q: Bästa maten hittills?

Ma: "Den starka chilikycklingen vi åt på köpcentret i Bangkok".

Jo: "Den as goda currykycklingen med nötter som jag åt igår" .

Ju: "Sötsur sakerna tycker jag xD".

 

Q: Bästa drinken hittills?

Jo: "Muai Thai i Bangkok".

Ju: "Sunrise i Bangkok".

Ma: "Longisland i Bangkok". (Hårt).

 

Q: Ser ni fram emot dykningen?

Jo: "Ja jätte mycket är knappt rädd nu men är orolig över att bli så nervös så jag glömmer bort engelska och inte fattar något".

Ju: "Mjaa [sic] men är fett nervös".

Ma: "Klart som fan jag är väl ingen tönt som dom andra två. Har dessutom tränat i poolen".

 

Q: Vad saknar ni?

Ma: "Inget speciellt än"

Ju: "Kommer inte på nått"

Jo: "Björn o Karin o Elin mest men inget materiellt direkt"

 

Q: Vad längtar ni till?

Jo: "Dykcertet, surfning och Full Moon Party"

Ma: "Första open water dyket"

Ju: "Alltihop xDxDxD"

 

Där avbröts vår frågestund av att grannarna stör oss med någon form av högljudd "kittlingslek". De kan inte ha förstått att väggarna är tunna som wellpapp. Detta leder till en smått förlägen skrattattack. Martin föreslår dessutom att ge dem en applåd när leken är över. Ställe två av två där grannarna leder denna lek, måste vara något konstigt österländskt! De verkar ha kul iallafall...

 

Mina ben ser ut såhär numera btw:

Det var nog allt för den hör gången simma lugnt eller vilt what ever floats your boat.

 

MVH Big O

 

P.S. Försöker hitta en blogg signatur. Testade idag en hiphopig version får see if it sticks. D.S.

 

 

 

Efter 4 dagar i huvudstaden och en toppenbra start på resan, fylld med allt från tempel-sightseeing till biobesök, tuk-tuk åkning och shopping, ska vi nu dra oss söderut! Koh tao blir nästa stopp, och därmed den efterlängtade stranden!! Havet lockar ganska mycket efter 35 graders värme när man vandrar runt i en storstad... men vi kanske inte ska klaga, för visst snöar det hemma ? :)

Hejhej! Nu har vi en blooooogg!!